och mitt i allt hittar jag mig själv sittande i soffan med tårarna rinnande ner för kinderna. vad fan hände precis? råkade halka in på en blogg om en kvinna som kämpar mot cancer. och så en länk till någon annan tapper kämpe och ytterligare en och så tillslut en vars kamp är över. så ung, så ung, det hade lika väl kunnat vara jag i den vita kistan.

jag gråter bara av verklighet. kan inte minnas sist jag grät till en film (skulle kunna vara då bambis mamma dör, då var jag typ 7.) men att sitta och läsa om en vilt främmande tjej och hennes kamp mot cancern, då sprutar tårarna.

det kan ju bara inte finnas en gud som tillåter sånt här att hända. detta är bevismaterial 1.