och hur slutade dagens äventyr?
samanfattningsvis kan jag säga så här: en smärre katastrof.

samarbetet hjärna, kropp och vilja gick inte hem och allt blev en enda röra.
klarade att äta frukost utan att spy, det är bra. fick på mig kläder, cyklade till tåget, intog ett säte, också mycket bra.
vi satt kvar på tåget hela vägen, promenerade till studion.
kroppen som nder resan hade samlat sig blev geléig och svårstyrd.
hon hann göra typ 5 streck innan jag sa stopp och kände mig dimmig. sen slocknade jag totalt. hade inte den blekaste aning om var jag befann mig då jag vaknade. toppade uppvisningen med att kräkas i en papperskorg. kände mig snygg.

min superhjältepappa fick komma och plocka upp mig och vi åkte till bror och drack kaffe och smaskade lussekatt.

nu är jag hemma med mina små ulldjur. oh vad jag tycker om dom! <3