charmen har släppt. nu är det mer tanken som binder, kanske efter närhet men vid en övervägning, inte närhet med dig. minnen eller snarare accosiationer -platser, saker, låtar minner om dig.
jag är inte ledsen. knappt arg.
but i do pity you, coward.
jag vet att du inte har självförtroendet på en bergstopp, men att det var så här och att du som person var så pytteliten som du visat dig vara, det trodde jag aldrig.
charmen den har verkligen släppt det som flaxar i minnet bak i skallen på mig är en bild av vad du var, ett luftslott.
ja du har bleknat det har du, både som minne och som person.
det är inte avsky jag känner, svårt att sätta fingret på. jag önskar dig dig dock inte heller särskillt väl för det är du inte värd.
i pity you. coward.

/Emilia.