gårdagen hade inte alla indiander i kanoten alltså. allt stod nog inte rätt till. eller så gjorde det visst det. allt känndes iaf meningslöst och grått, kanske utan anledning, en sån där dag bara, alla har dom ibland, jag har inte haft dom på länge nu. sömnlös&håglös. jag vet inte, vet inte mer än att det var en lång dag. ingenting muntrade upp, såg fram emot outsiders med frossar fetton men det visade sig vara tjocka människor med olika sjukdomar som gjort dom överviktiga. kännde mig dum som roades av deras lidande. mitt pickande lilla hjärta av sten och kalla själ brukar roas kungligt av tjockis program men inte igår. hade det liksom inte varit för risken av förljdsjukdommar med fetma så är det ju egentligen inte konstigt att vara tjock heller, som vanligt bara någon som kommit på tvär med norm och ideal. men när blir man nöjd? klart folk lätt utvecklar ätstörningar. du får inte vara tjock så folk bantar, men då blir det varnande pekfingrar för det. praktexempel, nicole righi och lindsay lohan. kurvorna kritiserades, dom ville passa in, förlorade vikt och då blev det ramaskri för det. vad är då detta lagom som folk försöker uppnå?

---