jag höll på att smälla av och inte på något som helst bra sätt. igår kväll då jag såg mig själv i spegeln fick jag en chock! varför har ingen sagt någon till mig!? jag har aldrig varit skinny men jag har alltid haft en slim midja, nu går den knappt att urskilja! när hände detta? och för att inte tala om låren!! har jag typ blundat de senaste veckorna då jag passerat spelgar eller vad? dessutom har jag tax korta ben! hallå, katastrofhjälp tack. hoppade upp på vågen och nu råder det nya bud. innan hade jag dyrt och heligt lovat att den dag jag smäller över 65 ska jag hoppa upp på löpbandet och börja en diet, nu nu fan alltså. nu är det alltså nära 60 sträcket och det är då mitt nya bud! det finns faktiskt gränser gär i livet och min går defenitivt vid 60! och våga inte ens komma med ett "du duger som du är" eller "du är fin som du är". jag är inte en person som tror på "inre skönhet". käre värld när, jag undrar när svällde jag upp? fan ta att sluta röka och bli lycklig!! jag var i mitt egna mörker lycklig som rökande och aptitlös apatisk.
anyone, förför mig, krossa mitt hjärta och ge mig ett paket cigg!