måndagsångest

bloggen fick återigen ett litet facelift igår, åter igen tack vare maggan!

måndag. tänk va många ångestladdade måndagar man kommer gå igenom här i livet. och hur många gånger man kommer säga "jag tar tag i det på måndag". själv säger jag det nog säkert minst en gång i veckan angående olika saker. det kan vara börja träna, sluta röka, äta nyttigt, gå ner i vikt, spara pengar eller plugga. det är nog dom vanligaste. det varierar som sagt men i princip börjar man ett nytt liv varje måndag.
saker att ta tag i denna måndagen:
- ringa CSN
- ringa hudateljen och boka tid för behandling
- ta tag i historia arbeterna
- slänga i väg ett par mail, samtliga till the UK
- ringa och boka fotvårdstid

det förresten är ett ur bra tips! ge bort i present eller boka in en tid till er själva. underbart skönt för trötta fötter som förtjärnar lite ompyssling i höstrusket.



i vanliga fall är jag en sån som gillar våren och hösten bättre än sommaren. lagom varmt och mysigt. en bra sommar är u alltid uppskattatmen det innebär också så mycket mer. den överdrivna värmen, svetten och framför allt bikiniångesten! nej tacka vet jag den mysiga och påklädda hösten med gosiga tröjor och stora värmande halsdukar! men igår då jag och
ted var och tog en fika började vi snacka om hans båtluff i grekland i sommras och jag längtade plötsligt bort så otroligt mycket efter sol, värme och bad!
det är så fruktansvärt långt kvar till sommar och sol! tur är väl iofs det för just nu är bikiniångesten enorm. får nog pallra mig i väg till ett solarie någon dag och få lite färg och låtsas att jag ligger på en glassig beach med en paraply drink i handen!



bikiniångesten är dock inte den enda som spökar. jag vet inte om det är ångest förknippat med svinet eller om det är livsångest i största allmänhet men något är det som inte känns bra. gamla dåliga känslor, ånger, rädsla, ledsenhet och oro. för vad , över vad? jag vet inte. svinperioden är över men ändå är det något som ligger och gnager, jag kan inte sätta fingret på vad det är men det är obehagligt och jag vill inte ha det så här mera. när ska det gå bort? bilder, minnen, oro, ångest. jag låter som värsta psykfallet. plis pliis kan det vara en vanlig höstdepression som försvinner om jag tar en vitamincocktail och slänger mig i ett solarie?! slutade jag älta, klaga, vända och vrida på saker för tidigt ändå?

Kommenterer:

Tyck någonting och skriv det nedan:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback