efter skolan och slappande hemma ett tag åkte jag med papps till regale för att städa stället. slitigt som aldrig förr och as smutsigt så efter ett par timmars spoande och moppande var det strålande rent och jag var dödstrött. sovi bilen hem. halvsov i fotöljen i väntan på mat. mat. halvsov mer framför teven. slappade mig framför datorn (as usual) och msntöntade mig vilket också ledde till dagens äventyr. talades vid med niclas som ville ha sällskap till göteborg för att plocka upp den kvarglömda bilen. signade också upp viktor på en fika med oss. jätte trevligt och också lite sjukt. första gången jag nyktert träffade V since it ended. lite skruvat faktiskt men välldigt skönt ändå att träffa honom. känns som att saker då man träffats verkligen återgår till det normala. men även nu då allt känns lugnt som en filbunke så känns det ändå som fast det är chill så vill jag inte se honom med annan brud det skulle nog ändå kännas i corazonet tror jag allt. men jag tror inte det är något konstigt med det. eller fler än jag känner nog så i samma sits.
då vi skulle åka körde vi hem V också med ett stop för kik i hans bo, lån av film och titt på kollaget han berättat om. till, faktiskt, min glädje var det en bild eller två med på mig från i sommras. var kul att se. ytterligare ett stop tog vi för inhandlande av halstabletter. sen hem och sova! var gött kul att träffa niclas med som man inte ser så ofta längre. it´s a shame för han är chill.

damn va konstigt allt är nu. vad är det som är konstigt då? om jag ändå hade svaret. funderar på att önska mig en lobotomering då jag fyller år. en vecka kvar nu. jag hoppas jag aldrig mer blir kär för hur nice och hur glad jag än var så var efterjobbet något av det värsta i mitt liv. tveklöst något av det allra värsta ever och jag kan inte fatta hur så många som haft värk i hjärtat kan hän ge sig och riskera att bli utsatta för det igen. för mig ofattbart och jag önskar mest av allt att jag aldrig mer i livet ska behöva känna så. aldrig igen. något av det bästa och värsta som hänt mig.

peace. emilia