det där med tvåsamhet funderade jag på häromdagen. i teorin är det en fin grej, tillochmed toppen! att vara kär och dessutom få kärleken besvarad. att vara ena halvan av två. att ha någon att vara nära, att få hålla om. att dela stunder med och vara lycklig med. älska och bara vara. men va faan, vilket jobb.
vilken energi att underhålla och nära ett förhållande. att förstå, lita och dela. svartsjuka, oro och ängslan. ord man inte vill kännas vid. som singel slipper man dom. det är mycket man slipper men också en del man går miste om.
jag gillar att vara en av två men jag tror nästan jag gillar singular mer. då kan jag göra vad jag vill, slipper tänka, kan bara vara.
jag har vänner som alltid är två, inte alltid att tvåan är densamme men aldrig singular. vänner som varit två i evigheter och alltid kommer vara det. vänner som lagt 1+1 och plötsligt fått en liten trea.
nä, jag chillar med att vara två till knoxville ringer tror jag.
ljuuuva singelliv! <3