ibland kan man fundera på varför man egentligen går en hel vecka och väntar och längtar till helgen. är det så kul egentligen som man så gärna vill tycka att det är? man är alltid pinsam på fyllan, rätt ful också, säger saker som man inte vill ansvara för dagen efter, man dricker tills mans stupar, knallar flera mil i skor som man max hadehaft på 5 minuter i nyktert tillstånd, dagen efter är alltid en av de värsta i livet.
åh låter nog som jag har värsta bakis ångesten men så är icke fallet! är glad, känner mig glad.
mår lite halvkasst men ändå mysig. fattar ni? det gör inte jag.