driven av rädsla. rädsla för att de äckliga alkis männen som klockan 12 en vardagsnatt samlats utomhus för att dela några bärs skulle komma ikapp mig på sina cyklar och rädsla för att chokladen som jag åt ska sätta sig på mina lår. halsen brännde, pulsen slog och ett tag trodde jag nästan att jag skulle svimma. sista backen som jag inte haft kondition nog för på flera år hade lika väl kunnat vara plan mark i går kväll. det var sanslöst hur fort mina otränade ben tog mig och cykeln hem igår.