irritationen växer sig allt starkare. dag för dag som en cancersvullst. ibland är det knappt hanterbart. jag avskyr då folk står på den yttersta gränsen av förmåga att irritera också har bra sidor, sidor som man gillar.
ibland är jag så irriterad och frustrerad att jag bara vill skrika rakt ut, så länge och så högt att rösten tillslut inte bär. jag vill kasta mig ner på marken som ett barn och sparka och slå tills det hela slutar.
hjärnan går på högvarv, varningslampor blinkar, make it stop!
denna fruktansvärda irritation kommer inte ha ihjäl mig utan objektet för min irritation också om personen i fråga inte snart slutar.
så där, nu känner jag mig lugnare då jag fått skriva av mig.