-välkommen.
-tack.

så där, då var man tillbaka i sadeln, iaf på stallbacken kan man väl säga. senaste dygnen har varit tuffa och med det menar jag inte coola utan jobbiga.
startade med att må lite skabbigt på torstagkväll men tänkte att det var den omtalade hypokondrikern som ryckte i snörena igen så jag försökte somna och inte tänka mer på det. vaknade dock upp på fredagen ochg var skabbig alabama. knaprade litet frukost och slaggade på rummet ett tag. sen kom solen fram, den allra sista solen innan hemresa och jag låg utsträckt och njöt i en solstol i flera timmar innan den fick ner bakom palmbladen och det var dags att dra sig in på rummet igen. framåtkvällen kännde jag mig sämmre och sämmre..
följande morgon (lördag klockan 6 hemresa) gick allt fel. jag var fortfarande skabbig som få och tillråga på allt hade pappa blivit magsjuk med. jag fick inte direkt magsjuka för jag behövde inte springa på toa (jag använder iaf inga äckliga ord!) men det känndes som jag ville kräkas hela tiden - gjorde det aldrig dock- och hade otroligt ont i magen, plus feber på¨det hela. gick igenom passkontrollen, eller snarare snubblade ty jag höll på att svimma. simon tog emot mig på andra sidan och satte mig i en stol.
väl lastad på planet satt jag upp i en timma tills jag hade den exlusiva turen att upptäcka att planet inte var full lasat och det till 98% var svenskar som åkte med så ingen knipit de lediga platserna. jag tog en rad i mitten ledet med fyra lediga stolar, fällde upp armstöden emellan och bäddade så bekvämt det gick med filtar och kuddar. där spenderade jag sedan de återstående 10 timmarna raklång. då och då kom min syster och hjälpte mig sitta och dricka vatten och ledde mig till toaletterna. dock behövde jag bara gå och kissa två gånger på dessa 11 timmar. i vanliga fall blir jag hemskt kissnödig av att sitta på plan, bussar, tåg osv. vet inte varför, kanske för att toaletterna är bristfälliga och man inte vill använda dom i onödan så lurar min kropp dit mig ändå.
i vilket fall som helst så gick all vätska i min kropp åt till att svettas. växlade mellan att svettas på vanligt vis och att kallsvettas. vet inte vilket jag föredrar att göra ty bägge val är obehagliga.
oj va långt detta blir..
väl framme i sthlm väntade 5 timmar med feber och magknip innan planet till landvetter kom. jag kan nog inte ens med ord förklara hur glada och lättade alla var då vi väl kom hem. sova i sin egna säng, spy i sin egna toalett... ni vet det gamla vanliga.

min älskade säng vad lycklig jag var då jag vaknade upp imorse och insåg var jag var och kännde efter extra noga på hur mjuk den är och hur fluffigt varmt mitt täcke är. njutning!

bilder från resan kommer senare!

nu ska jag bli frisk så fort jag kan och knega litegranna sen är det helg och då, då är jag tillbaka på allvar.

kyss!