14000 steg och förlusten av ett par vantar senare kom jag hem. det hela utspelade sig igår kväll, en skön kväll perfekt lämpad för lite motion.
mitt promenad sällskap var blott en cemtimeter ifrån att trampa på vad som väckte mina moderskänslor (nåväl.) den lilla varelsen tog sig fram i ultra rapid och skulle korsa en väg.
skräckscener med grodmos spelades upp för mig och jag bestämde mig för att göra den lille gynnaren en tjänst. färdtjänst. varpå jag lyfte upp den lille krabaten och bar honom över slagfältet. (grodor vs. bilar.)
släppte ner honom i säkerheten i gräset och var njöjd.
tills jag kollade på mina vantar. grodkiss.


(bild: stulen)