igår kändes alls så kanon. livet lekte även efter de otrevliga beskeden.
imorse mådde jag vacker med men allt efter vad dagen gick kändes det allt svajigare. helst plötsligt upptäckte jag att mina händer darrade som asplöv, kunde inte hålla ordning på något alls. fummlade och spillde.
tempraturen steg, kroppen skakade och det kändes som myror löpte längs mina armar.
knödde i mig två tabletter på en halvtimma, det var tvunget att gå bort, ingen kunde jobba resten av dagen åt mig, allting gick runt, utom klockan som stod stilla.
äntligen hemma hos mamma&pappa, hemma i hamnen. hit når bara de allra högsta vågorna.