borde sova redan, ska gå upp så tidigt.
saker är inte bra ikväll, det kryper i kroppen, pannan är varm och jag vill inte vara med. vill inte.
sover hos mamma&pappa, igen. hoppas det bara blir inatt.

jag är så rädd att detta aldrig ska gå bort. ju mer jag tänker på det och räds att det ska hända igen ju högre känns det som att chansen är att det kommer tillbaka.
livrädd. jag vill, jag verkligen vill resa nu men innerst inne känns det som det inte kommer bli av. jag kommer inte klara det, detta kommer stoppa mig.
och kommer jag iväg, vad gör jag då det kommer? ensam i ett främmande land mil och mil iväg från all trygghet.

jag vill bara vara fri, inte begränsad av något himla hjärnnonsens. ska det vara så svårt? fan, arg blir jag nu också!