lägenheten under mig har stått tom ett bra tag men nu jäklar är det liv i luckan. oh, du trodde du skulle få höra om mina nya snuskiga grannar? nej, det flyttas in för tusan. en möjlig renovering på g med efter vad jag kan höra.

ibland är det kul och ibland bara deprimerande. är man ensam så är man verkligen ensam. då jag bodde hemma hos mamma&pappa kunde jag vara ensam på mitt rum men jag var aldrig ensam.
här är det jag och bara jag, ingen att småprata med, komentera filmer ihop med, äta ihop med, ingen att sova ihop med.

då jag var ensamensam hemma i huset hade jag iaf mina fina katter som satt och kurrade jämte mig i soffan eller hunden som ville ha lite uppmärksamhet.

här har jag en radio, en teve, en telefon och en dator. mycket till sällskap? svaret är nej.



(ingen annan än jag som städar, tvättat och diskar..)