rent spontant så känns det som att man omgående skulle börja ogilla någon som får en att bli ledsen. eller hur? hur fungerar det där egentligen? att man ändå bara fortsätter tycka om någon fast man inte alls blir lycklig av det. att bli kär är inte sjysst, inte sjysst alls.

idag har varit jobbig. fast ja, egentligen inte så påfrestande ändå. jag har varit så gott som hjärndöd hela dagen och helt nollställd. tur att det är jobb imorgon så jag får annat att tänka på.