idag var första gången på väldigt länge en särskild liten längtan slog mig.
pojkvän. manligt sällskap, en kille som är min.

det är inte ofta detta händer, jag antar att jag trivs på egen hand. jag kan göra vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill utan att det blir trassel.

men idag, som blixt från klar himmel, va härligt det hade vart med en pojkvän.
någon att åka hem till. någon att prata och mysa med. att ha någon där.

eller så kanske jag bara sett för sprakande kärlek på teve igen. who knows.

finns det förresten en perfekt andra hälft för alla människor?
var när och hur hittar man honom?