jag känner mig som ett labbexpriment alltså. öka, minska, sluta, testa detta, öka, minska....
lite komiskt egentligen.
undrar hur min kropp mår, egentligen.

imorgon ska jag iaf få träffa läkaren. alltså pliiis kan hon då komma på vad som är på tok. eller kanske iaf reda ut kaoset med medicinen. eller kliet. eller sömnen. eller ja, hoppas hon kan komma på något vettigt alls.

idag har jag hunnit med tandläkaren. fick min första bedövningsspruta i munnen. det var, hur ska jag säga, spännande. inget jag längtar efter att få göra om.
i vilket fall som helst så känns det bättre. tack tandfen.