känner mig som en labbråtta.
det är som om min kropp sakta men säkert förfaller och bryts ner. jag ser för tillfället ut som en misshandlad uteliggare med alla blåmärken, sår och trötta ansikte.
knappt sovit på flera dagar, ligger bara och svettas, kliar och vrider på mig.
en ny spännande värk i magen, värk i visdomstanden och dessutom en torrspricka i fingret.

klagar jag mycket?
ja, det gör jag, och med all rätt.

man kan inte bara bolla med mig som om jag vore en docka, jag känner mig helkass och förvirrad mitt i det här exprimentet.
ingen förklarar nånting heller. ska jag ta reda på allting själv?