ibland kan man bara känns sig så där himla ensam. ensamast på jorden. det ligger fyra små knyten jämte mig och sover. dom ser så lugna och fina ut. raka motsatsen till hur det känns inuti mig.
ska träffa vänner ikväll. vet inte om jag kan/vågar/vill.

fast ensamtheten skär känns det som det blir värre av att vara med folk.
jag vill inte vara ensam och jag vill inte vara bland folk. jag vill inte vara alls.

åh varför bor man inte i en högteknologisk-framtids-värld där läkarna bara kan koppla upp sig på ens hjärna och själva se hur allting är. ingen fattar och jag kan inte förklara!