varför dyker alltid mina vettigaste rader upp i skallen då jag är ute igår och inte kan skriva ner dom?

idag vet jag inte på vilken fot jag ska stå gällande min situation som megasingel*. som vanligt är det ganska trivsamt att slippa bry sig om någon men just idag hade jag gärna haft någon som brydde sig om mig. kanske hade jag nöjt mig med en slav som serverade mig mig ost och vin.
tillråga på allt är jag en gammal nucka, eller iallafall så känner jag mig som det, jag har inte ena fått hångla lite på cirka 5 evigheter, eller iaf inte på ett par veckor. åh buhu vad det är synd om mig.




(*megasingel. en person, tillexempel jag, som är så singel man bara kan bli. inte en gnutta kär, inget span, inte ens en liten nörd som är kär i en som man kan köra med. en person som är helt jäkla loveless.)