FAN!
precis när jag samlat kraft och motivation för att åka till stan och posta ett brev och köpa glass inser jag att cykeln inte är hemma.
blir så jävla frustrerad att jag snart börjar lipa!!!

det är så jävla många ord och tankar som flyger i skallen att jag inte ens får ner det i text.

dom senaste dagarana har det inte varit ångest som största känslan i kroppen utan nånting annat, nånting skrämmande.