idag är ingen bra dag.

enda sen jag vaknade i förmiddags har jag ljugit för mig själv. "efter frukosten ska jag gå och träna, sen ska jag plugga" jag har enda sedan jag vaknade vetat att detta aldrig skulle hända.

klockan två åt jag faktiskt frukost men sen har det inte hänt mycket mer. eller mycket mer, det har inte hänt något mer alls.

allt är obekvämt idag. soffan är obekväm, kläderna är obekväma och kroppen är obekväm. jag har handsvett dessutom. nu har det äntligen blivit mörkt ute, då känns saker lättare, man slipper se allt, man slipper se hur tråkigt allt är. nu är det bara svart, inte tråkigt grått och dimmigt, bara svart.

det ser ut som fan här hemma men jag orkar inte fixa det nu.jag orkar bara sitta ner.
tänkte jag skulle ta en preomenad men jag vill inte att benen ska sluta fungera mitt i promenaden så jag blir fast någonsans som inte är trygg nog, som inte är hemma.

jag får klaustrobi här hemma men jag vill inte gå ut. jag vill bara lägga mig ner och inte vara med mer.

kan inte idag bara vara slut snart.