först och främst, hur FAN kunde barack obama få årets nobelsfredspris?



alla har vi väl olika syn på begreppet bortskämd.

jag ser inte mig själv som överdrivet bortskämd, snarare lyckligt lottad.

just nu sitter jag i en situation där jag sen flera månader tillbaka är sjukskriven men utan sjungpenning, det är min pappa som betalar för mig, annars hade jag  fått flytta hem till mamma&pappa. eller ut på gatan.

 

detta tycker många är att vara bortsämd, att vara 22 och få hyra och käk betalt. och en hund!

1 - hunden är en present. hade dom inte betalat hunden så hade jag helt enkelt fått klara mig utan.
2 - jag har den otroliga turen att ha föräldrar som har råd att betala för mig, dom är inga miljonärer, långt i från, detta är ett val dom gör. dom hade kunnat skita i att sponsra mig och i stället sticka på en lyxresa till karibien, detta är deras val.


jag är inte bortsämd på det sättet att jag får allt jag pekar på, jag är en ganska ekonomisk medveten person, köper i huvudsak bara saker jag behöver, aldrig några lyxvaror.

min lägenhet är inredd med ikeamöbler och min garderob är uppbyggd på h&m och gina tricot.

det dyraste jag äger (bortsätt från mina soffor typ, som kostade typ 5000 ihop och hunden så klart) är ett par jeans som gick på 1100 typ, ett par skinny nudiebrallor som jag köpte för typ hunda år sendan och hade jag inte varit en gnutta för fet för dom just nu, så använder jag dom än idag!

 

råttornas bur iofs gick på typ 1300, det är nog det dyraste jag har. eller min laptop som jag fick i födelsedagspresent för 2 år sedan.

eller min dammsugare som jag fick i födelsedagspresent förra året.

och i år fick jag hunden min i för tidig födelsedagspressy.

 

 

vad jag ville komma fram till är att:

- jag är lite bortskämd, lite.
- jag har generösa föräldrar.

- jag tror att dom flesta föräldrar vill hjälpa sina barn, oavsett hur gammla barnen är, på dom sätt dom kan eller ser som lämpliga, så även mina.


(och att jag fick en ponny då jag var liten, det är mest en rolig historia, dom flesta tror att jag är en bortskämt skitunge då jag säger det, jag tycker det är kul att retas och ni får tro vad ni vill om mig.
sanningen är den att det var min farmor som köpte ponnyn, jag hade den i min kusins stall=ingen hyra första året/åren, alltså, allt mina föräldrar betalade var foder och spån, inte så farligt med andra ord.)