jag har så många ord som vill ut så en gång att det bara stockar sig.

vet inte i vilken ände jag ska börja och hur jag ska få alla känslor formulerade i ord.


jag har sån jävla dödsångest. inte för min egna död utan återigen för mina älskade små råttor.
dom är så sköra, så fina och små.
tanken på att deras liv är så korta gör mig galen av rädsla och sorg. så fort någon av dom verkar det minsta hängig klappar hjärtat mitt på och att andas blir svårt.

samtidigt finns det en liten del av mig som jublar över hur duktig min lilla valp är.

jag har svårt för känslor, jag tycker det är jobbigt åt vilket håll känslorna än lutar, och starka känslor av olika slag på en och samma gång...


dessutom blir mitt minne bara värre för varje dag. när kom jag sist ihåg att ta min medicin?


jag mår illa. både i kroppen och själen. pust, jag vill bara gråta. eller skratta. eller både och?