en kul grej hände häromdagen.
jag och ramsy hade gått en liten promenad med min goda vän janet och hennes valp dunder. ramsy blev gaaalen då vi skulle lämna dom och hoppade och flög, pep och gnällde, ville liksom bara leka meeer!


då vi hade promenerat en bit hemåt släppte jag honom lös i parken så han fick sniffa runt, då brukar han glömma alla bekymmer och jaga löv och pissa på träd bara.

men denna dag? nejnej. har var helt deprimerad. han lydde (löd?) så snällt allt jag sa till honom. hade kameran med och passade på att ta lite bilder då han var så snäll och still.


och denna bilden är inget skämt, jag ljuger inte, det är inte på låtsas. jag råkade bara ha kameran framme vid rätt tidpunkt.


ramsy ylade mot himlen. jag tar det igen, ramsy. ylade. mot. himlen. som en varg!







jag bara älskar ylbilden, sjukt vilken tajming att han skulle yla precis då jag satt med kameran redo.

nu på min önskelista står följande: en bättre kamera och fetare fotoskills.


även fast jag ibland har turen på min sida, dagsljus och en stillasittande hund, så vore det ändå kul att kunna ta bättre bilder, oftare.