jag vet inte hur man säger en sån här sak men min morfar håller på att dö.

har har varit superdupersjuk i tusen år (eller iaf väldigt sjuk i ett år) och nu är det väldigt nära slutet.




vet inte riktigt hur jag ska reagera.

eftersom han varit så otroligt sjuk hela sista året och åkt in och ut på sjukan så är det på ett sätt bra att det äntligen får ett slut, men sen så är det ju också min morfar som dör.



mamma&mormor har haft en kämpigt år iom att han blivit lite störd och konstig så på ett sätt är det bra att det får ett slut..
svårt att förhålla sig till.


precis som då min farfar dog för en massa år sedan är jag mer orolig för min mamma än för mig själv.
det är svårt att se sina föräldrar ledsna.